Rastlös.
Det känns ganska läskigt, då jag inte förstår varför jag blivit så här på sistone. Det suger faktiskt, men jag har bestämt mig för en sak: Jag ska sluta på idrott och hälsa. Jag har ej varit där på flera veckor pga sjukdom och massa läkartider (de tycker om att boka in mig på måndagar.) Jag fokuserar hellre på andra ämnen och gör bra ifrån mig där, än att jag ska behöva oroa och stressa upp mig själv eftersom jag behöver göra klart alla Idrott-grejer.
Även fast jag mår blä och usch just nu så måste jag dra in till min mammas jobb och hämta pengar till middag senare. Får se om jag känner för att äta då...
Övningsköra.
Det gick hyfsat bra, I'm a natural talent. Det tog ju, självklart, ganska lång tid innan jag märke att man behöver knappast gasa mycket för att flyga fram. Det gick bra, förutom att när min pappa bad mig att köra runt bland människor, så fick jag panik: MEN DE SER JU MIG!... Får jag köra på dem? 10 poäng för en pensionär?
Jag har fantastiskt nog en 'good hairday'! Det är platt, men lite vågigt. Jag älskar mitt TreSemme shampoo! Borde nog köpa balsamet också.
Första advent då... Ja, min mamma bakar lussebullar och till middag blir det risgrynsgröt och gott, nybakat bröd med goda tillbehör.
Nya tröjor, bra att ha!
Köpte en grå och en svart, samma modell, 99 kronor styck.
Snöbolls krig!
Jag är tjejen med röda ögon, duh! :D
Idol ikväll.
Och detta år så knäcker ju Erik!
Men vad är grejen med Tove? Visst, hon var söt och bra i början. Men nu känns hela hon fake, hennes röst är väldigt svag - det hörs om man lyssnar noga - och ja... Hela personligheten som Tove visar upp i TV känns så tillgjord, att hon ska vara så söt och snäll och tycker om alla. Det är något i hennes röst som får mig att ej tro på hennes fake ord. Usch för Tove asså.
Men hon har för mycket fans. Jag skulle hellre se Erik stå i finalen med Calle.
Nej, Tove gillar jag ej.
Min novell.
Här kommer mitt bidrag till den tävlingen. Den är kort översatt till svenska, då jag skrivit den innan på engelska. P.S - jag suger på svenska så jag bryr mig inte om någon kritiserar min fin-fina svenska.
Ögonblicket då han lätt la sina läppar på hennes, är något hon aldrig kommer glömma bort. Rösten inom henne sa åt henne att döda honom, men hon ville inte lyssna. Döden skulle vara enklare för honom, och henne, men hon var äntligen lycklig. Efter så många år, ovetandes om att hon behövde kärlek, så visste hon att han var hennes lycka. Han var menad till att göra henne lycklig. Något hon aldrig trott skulle hända.
Andarana sprang genom skogen, tårarna som rann nerför hennes kinder blandades med hennes många sår hon fått på ansiktet. Hon tittade bakom sig förtvivlad och föll ner på marken. Hon pustade ut när hon insåg att hon inte hade blivit förföljd. Hon drog en hand genom sitt korpsvarta hår och tittade runt ännu en gång, men hennes guldiga ögon letade bland träden efter något. Hon visste inte då att med tiden så skulle hennes ögon bli gula.
Då klev en ung, rödhårig flicka ut till ängen där hon låg. Flickan gick fram till Andarana, hennes kropp hade blivit lam och hon rörde sig inte en centimeter.
”Syster min, varför springer du ifrån mig?” frågade flickan, hennes röst kall som en vinter vind.
”Jag vill inte dö, Mira. Snälla, sluta.” Andarana’s röst skakade.
Mira log. ”Du kommer inte dö. Det här är ditt öde. Låt mig hjälpa dig.”
Andarana tittade upp i sin systers klargröna ögon. ”Snälla.”
Mira suckade och tog tag i Andarana, fick henne att stå på hennes egna fötter och högg henne med sin kniv.
Skrik hördes i den obebodda skogen.
Andarana försökte få bort det dåliga minnet som startade hennes odödliga liv. Hon önskade att hon aldrig blivit född, än att få detta öde.
Du gnäller för mycket, Andie.
Hon suckade när hon hörde Analisse’ röst. När man pratade om ödet. Analisse var Andaranas öde.
Analisse fanns när världen föddes. Hon och hennes två systrar var fruktade, men sedan gick inte det som dem ville. De blev fångade i dimensionen, men dem lyckades slå sig fria – med hjälp av Andarana och hennes systrar. I flera tusen år hade Andarana vandrat på jorden, utan någon riktig anledning till att fortsätta leva.
Men sen träffade hon Dante.
”Hallå?” ropade en röst. Andarana gäspade och hennes blick föll ner på en blond och brunögd man. Han hade visst ropat på henne. Hon hoppade ner från trädet och landade smidigt på marken. Han stod där chockad över att hon klarade av det. ”Hur… klarade du det där?” Han tittade upp på stället därifrån hon hoppat ner ifrån och sedan på henne. ”Du borde brutit något!”
”Jag mår bra. Se…”, sa hon och hoppade upp och ner på stället.
Han skrattade lätt till. ”Det där måste du lära mig någon dag, fröken…?”
”Andarana”, svarade hon. ”Men kalla mig Andie.”
Hans läppar bredde ut sig till ett tillfredsställande leende. ”Trevlig att träffa dig, Andie. Jag heter Dante.”
Och precis så där, så hade hon hittat sin lycka.
Dagar passerade och Andarana insåg att hon föll för honom mer och mer, den där knakande känslan i hennes bröst var ottålig. Hennes andetag kändes som ingenting om inte hennes Dante var där. Den där livsglädjen alla talade om – den hade hon äntligen hittat.
”Jag ser löjlig ut”, sa hon, nästan generad.
Han skrattade bara. ”Du ser förbannat vacker ut.”
Han hade bett en kompis att göra en uniform till henne, för hennes egen säkerhet. ”Det där säger du bara.”
”Ja, det gör jag”, svarade han.
Hon suckade.
”Du växer i den. Förhoppningsvis.”
”Jag kan inte bli större!”
”Du vet väl att det finns något som heter ’mat’?” Han sa det med sarkasm i rösten.
”Nej, vad är det?” frågade hon flirtigt.
”Låt mig ta dig ut i byn då. Kom igen, det blir bra för dig!”
Hon tänkte på det en stund, men hon kunde inte svika honom. ”Okej då.”
”Duktig flicka.” Han tog hennes hand och ledde henne ut ur skogsgläntan.
”Men… jag behöver inte ha den här på mig väl?”
Han behövde skratta åt det. ”Nej då, även fast du ser bra ut i uniformen, så är du ännu vackrare i någon av dina gamla klänningar.”
Han visste för mycket, insåg Andarana. Analisse höll med, men Andarana brydde sig knappt om hennes åsikt. Men Dante skulle börja undra hur hon visste så mycket för att vara en sjuttonårig flicka. Hon betedde sig inte som en tjej i den åldern, mer vuxet och moget. Han hade sett henne slåss och han var imponerad. Han undrade också vart hon hade lärt sig att slåss så, men det kunde hon inte avslöja. Det var ju hennes syster som hade lärt henne det, och hon var efterlyst i riket.
Andarana vågade inte berätta något, men dagen kom då allting föll ihop.
”Andarana…” sa Dante försiktigt, som att han nästan inte visste hur han skulle fortsätta.
Hon satte sig ner på gräset och suckade. Hon visste vad som skulle komma. ”Bara fråga, Dante.”
Han svalde hårt. ”Du är inte sjutton år, eller hur?”
Hon log lite lätt och tittade ut över havet. Hon försökte hålla sin blick från honom. ”Mina ögon säger allt, eller hur?” Hon pratade då om sina klara gula ögon, som påminde mer om en ugglas.
”Det också. Men mina vänner säger att dem sett dig förut, i en by norr om denna. Du ägde en bar, och var i samma ålder. Och det var tjugo år sedan! Jag var fyra år gammal.”
”Ja, det är sant. Och jag fanns innan du föddes, dina föräldrar föddes och säkert innan din släkt föddes.”
Hans röst skakade. ”Vad hände med dig?”
”Ödet slog till. Men jag vet nu att jag var menad till att leva så här länge för att hitta dig, Dante! Du är den enda solskenet i mitt liv. Snälla, frukta mig inte.”
”Min lilla diamant, du är allt jag har. Bara… försök att inte utleva mig, okej?”
Han var onormalt lugn med detta, det hon nyss hade berättat. Han kunde ju knappast vara bekant med situationen. Älskade han henne för mycket för det?
Det sista alternativet var det enda Andarana trodde på.
Du behöver inte kärlek, Andie. Snälla, låt mig inte gå igenom det här.
Gå igenom vadå, Analisse? Undrade hon.
Den oändliga sorgen efter din kärastes död.
Hon hörde hans skrik så fort hon närmade sig skogen. Hon sprang runt, förtvivlad, och letade efter honom. Död eller levande. Hon hade en konstig känsla i kroppen att någonting hade hänt.
”Andie…” hörde hon då. Hon vände sig snabbt om och såg honom ligga ner på marken, blodig i både ansiktet och kroppen. Hon skrek till och sprang till hans kropp. Han andades häftigt, men elden i hans bruna ögon hade ännu inte försvunnit. Den fanns där, men skulle snart försvinna.
”Jag… älskar… dig…” lyckades han få fram. Hon skakade på huvudet, placerade sina händer runt hans ansikte och viskade, ”Shh, säg inte så. Allt kommer bli bra. Hör du det? Du får inte försvinna.”
Hon visste att hon inte kunde rädda honom, men hon vägrade tro att hennes livs glädje skulle försvinna så fort. Det var inte rättvist, sa hon till sig själv.
”Ge inte upp, Dante. Vi kommer klara det här. Allt kommer bli bra, det kommer inte göra ont längre. Du kommer stanna här med mig, okej? Med mig.” Honförsökte hålla sina tårar tillbaka, men dem förstörde väggen hon byggt upp och forsade ut. Hon torkade bort allt blod från hans ansikte, snyftandes men med ett leende på läpparna. Hon behövde att han trodde att han skulle bli bra.
”Vi kommer vara tillsammans förevigt, Dante”, viskade hon till honom. Hans läppar försökte forma ett leende, men det gick inte. ”Förevigt”, viskade han, och hans röst försvann. Hon behövde titta extra noga på honom för att förstå.
Döden kunde aldrig ta henne, men den tog allt hon älskade. Allt hon levde för.
Nu fanns det ingenting kvar. Hon var tom.
Men med ett barn på väg.
Du visste att du inte kunde leva med honom ändå. Du är den du är, Andarana. Du kan aldrig undkomma det.
Den engelska, långa version går att läsas här. Även berättelsen innan hon mötte Dante. + låtar som passar stämningen med berättelsen.
Idag på matten...
Ja det var min matte lektion!
Ha en bra dag!
Breaking Dawn BLIR film!
Eh he he he?
Not much to say.
Snart blir det Glee på tv! Hur man kan inte gilla nördar som också är med i skolans musikgrupp? Mitt i prick 4an som köpte in serien. Underbar serie, missade ju förra avsnittet pga midnattsvisningen.
Var med och tävla om New Moon-posters!
Klicka här för att komma till tävlingen.
I keep on winning...
Ska fixa in mp3 filen till min mobil och ipod så jag kan lyssna på den på väg till skolan eller wherever.
Igår så filmade vi ju klart vår kortfilm, och mitt i så började mina ben ge upp. Typ träningsverk, vilket var skumt. Jag fick riktigt ont i kroppen, t.o.m hjärtat som jag haft problem med ett långt tag nu. Var ju t.o.m och kollade upp det förra måndagen. När jag kom hem så började jag bli snuvig och när jag vaknade upp i morse så hade jag 40 graders feber! HUR! Det är ju inte så kallt ute...
Så ja, jag fick lov att vara hemma. Kollade på lite How I Met Your Mother avsnitt via brorsans ps3a, spelade lite LittleBigPlanet, även fast huvudvärken dödade mitt huvud, och när brorsan kom hem så somnade vi båda framför tvn. Vi vaknade upp för en och en halv timme sedan då föräldrarna kom hem. YAY! Jag kommer inte kunna sova inatt.
Men ja, jag mår inte bättre så min mamma får sjukanmäla mig imorgon också. Jag avskyr verkligen att vara sjuk.
Här kommer en bild jag redigerade igår i skolan (I know, we don't really do anything in school :p) på... BREAKING DAWN SPOILER! UH-OH!
Mer Lina!
Bilderna från Midnattsvisningen + förfesten.
New Moon! (Uppdateras hela tiden)
Jag var för trött för att skriva när jag kom hem inatt efter att ha sett New Moon - äntligen! Jag vill inte spoila för dem som ej sett den än, så jag kan beskriva den med tre bokstäver:
Men vad vann jag? Jo, det bästa priset EVER!
Jag är ju 17 nu, men 18 om 3 månader (16 January). Jag har aldrig velat övningsköra mer.
Jag är med vid 6 minuter!
Min bil som jag får köra runt med i en vecka!
Sophie och Sara i min klass laminerade in kontraktet jag skrev på xD
Hihi, jag och Yodie är de första de intervjuar! Gud va löjlig jag låter...
Dagen har kommit.
Jag ska dricka riktigt mycket kaffe innan jag drar till förfesten, iklädd Jane kläder. Jag vill vara pigg och glad när jag är på Rigoletto.
Mina röda kontaktlinser sitter bra, det kliar inte längre - that's right, jag har på mig dem nu i skolan. Flera blev shockade, och det var ju skoj!
Efter lunchen ska vi dra till gymnasiemässan och göra en marknadsförings-uppgift. Vi ska bestämma vilken monter som är tråkigast och vilken som är roligast.
2 dagar - kan man fatta det? Nej, inte än.
Har precis ätit upp min pizza som fick lov att bli middag idag. Jag ska ju vara fackelbärare till Stockholms Film Festival. Vi ska mötas klockan 19.30 och min mamma skulle komma hem typ då, så pizza fick det bli!
Erik Hassle = Fredrik.
Nu har jag dock ingen bild som visar att dom är identiska, men det kommer! Nu väntar jag bara på att få höra min kusin sjunga...
3 dagar kvar nu <3
Läkartid - igen.
Och Erika tyckte att det var bäst att jag kom in imorgon bitti för att kolla så att allt är okay, eller bara kolla om det är något fel med mina lungor eller hjärta.
Och så försvann en annan måndag, great. Men imorgon ska jag filma, för göra någon plan med Björn eller något. Jag vill inte att min grupp ska få lida för att min kropp gör uppror mot mig.
Sitter nu och kollar på Angel, season 1. Släkten har precis åkt härifrån. Vad hände då med capen som min faster gjorde? Jo, den var PERFEKT. Här kommer en bild på mitt face i Jane smink och kontaktlinserna:
Vem skulle du välja...
Det var ju en jätte svår fråga, men efter mycket tänkande så blev svaret: Taylor. Robert och Kristen hör tillsammans. Yup. Och sen är ju Taylor en månad yngre än mig, så!
Jag ska gå och se New Moon på lördag också! Med min mamma direkt efter jag jobbat tills klockan 15. Bion börjar 15.30 - hoppas man hinner i tid! Fast ja, Rigoletto ligger ju typ 15 minuter ifrån jobbet. Jag lyckades fixa urbra platser precis i mitten! I rock.
Nu väntar jag på att min faster ska komma hit, hon bor ju då i Dalarna, och jag ska få se min sammetscape till Jane outfitten!
Imorgon ska vi filma vår vampyrfilm, hoppas jag är frisk tills dess. Ja, jag har blivit sjuk - igen. Det suger.
Yes!
Denna morgon så har jag städat mitt rum, så gott det går, för släktingar kommer hit imorgon + min faster som har gjort en svart sammetscape till min Jane-outfit! Underbart.
Hyperventilerar, igen!
Hyper, hyper, hyper, hyper, hyper, hyper.
När jag såg Twilight första gången...
lördag, november 22
"Okay, I just have to say: TWILIGHT ROCKS! Oh my god, the movie was GREAT! Sure, they changed a few things in the movie but I still think it was awesome. I'm a devoted Twilight fan and had really high hopes that it would be great. I am not dissapointed. I saw it this Thursday (20/11) One day before the actual premiere! It felt as though I was about to cry, I was so happy. I've waited for this movie for such a long time, and now when it's here, it makes me want to go see it over and over again.So I've had a date with Edward Cullen two times this week. I saw it again today."
Hur såg det ut på er blogg när ni sett Twilight?
En vecka kvar.
Robsten? OME.
But enough about that! Myser i soffan just nu och tittar på Mammas pojkar. Riktigt löjligt program, men så jäkla roligt att titta på. Tjejerna som ställde upp för programmet måste ju vara riktigt korkade.
Efter det så blir det 'Glee'! Den underbara kvinnan som spelar psykolog i 2 ½ men är med och spelar bitch. Ser fram emot det! Jag älskar nördar!
Röda kontaktlinser.
Jag kan bara säga en sak: Jag har nyfunnen respekt för dom som har linser. Tog mig en timme att sätta på mig dom. För min bror tog det 5 timmar när han skulle gå linsprövning, han har ju dålig syn. Men usch asså, jag trodde det skulle vara jätte lätt eftersom jag kan sitta och ta på mina ögon hur lätt som helst. Nej, nej. Det var svårt! Men jag tror jag fattat det nu, gick jätte fort med det andra ögat. Så nu sitter jag här med röda ögon. Min bror är avundsjuk för att det gick så fort för mig, min mamma tycker jag ser jätte cool ut (det var hon som har pushat mig till att klä ut mig till Jane hela tiden) och min pappa är rädd(are) för mig nu.
Jag tycker jag ser sjukt läskig ut, kanske lägger upp en bild senare.
8 dagar kvar <3
Ny header!
Sitter nu i skolan, har rast i tre timmar tills matte provet klockan 16. Vi jobbar på vår Ideologi-uppgift som ska vara klar tills imorgon - vi började för en timme sen! Vi äger.
Biljetten + min underbara plats i salongen.
18 års gräns? Yup.
Jag skrek och var helt galen, tänkte "Asså fan!" Men sen säger Nordisk Film en till sak:
Det är ju två biljetter till galapremiären. Then it made sense.
Vem tycker jag ska vinna då? Stephanie och Jennifer på Twilight Sweden. Dom förtjänar det.
Jag älskar ju då 15 årsgränsen på New Moon. Vill helst inte vara omringad av små barn.
Orättvisst, eller hur?
:
Feck.
Ny header by the way. Let me know what you think.
vs 
10 dagar kvar <3
Nu har jag den!
Vad är det värsta med att vara tjej? Mens. Vi blöder en vecka per månad och det gör så jäkla ont. Döda mig, snälla. I bilen påväg hem så grät jag av smärta. Jag grät! Jag brukar aldrig gråta när jag har ont. Fy, så ont hade jag. Har nu proppat i mig två alvedon, men nej - smärtan går aldrig över. Det här är den värsta smärtan jag varit med om, och jag har ju t.o.m opererat mig två gånger! Ouchie. Tänk om jag inte ens klarar av att gå till skolan imorgon pga smärtan? Jag vet att min mamma varit hemma från jobbet en hel vecka när hon hade mensvärk. Hon kunde knappt gå runt och sitta. Inte ens ligga. Hon grät och proppade i sig hur många alvedon som helst. Tänk om jag har en sån hemsk vecka nu?
Imorgon ska jag ju filma vampyrfilmen så jag kan ju inte vara hemma från skolan. Vi får se, sa min mamma. Annars får jag ju möta upp dom någonstans när dom slutat - jag kan ju inte svika min grupp. Jag är ju en av huvudpersonerna.
Så det enda jag gjort idag är att ha hittat min Jane outfit till midnatts visningen och gråtit pga smärta. Men äntligen så hittade jag en perfekt Jane klänning och underbara vita strumpbyxor. Skor hade jag ju redan.
Grown strong enough...
Bilden är redigerad av mig.
Work, work, work.
Kom hem för typ en halv timme sedan, bestämde mig för att gå hem faktiskt. 30 minuter tog det, och så fick jag lite mer benmuskler. Me he he he.
Ska spela lite The Sims 3. Jag har en Sims-period nu! Undrar när den går över...
Idol 2009.
Sitter och kollar på det nu!
Imorse behövde jag dra in till jobbet och hämta min dator - jag glömde den igår! Fasiken. Ajuste, ni måste äta Oat n' chocolate cookie på 7/11. UNDERBART GOD! Imorgon ska jag jobba igen i 4 timmar.
När jag kom hem idag så kollade jag på Projekt Runway (<3) och sen slog jag över till TV1000 och fick syn på Bruce Willis. Dem visade filmen Hostage, så den tittade jag på lite... innan jag somnade! Hur är frågan. Vaknade ja.. för tjugo minuter sedan. He he.
Natt människa? Nonsense... sort of.
Den är halv elva, och jag känner mig lika pigg som en gris hög på kokain! Inte för att jag vet hur det ser ut eller är, men jag kan tänka mig det i alla fall.
Idag hade vi svenska, lunch (ganska torr pasta på Al Paz Café), Multimedia med Patrick där vi håller på med flash och sedan Urbis - flum.
Sen jobbade jag i två och en halvtimme. Det var väl meh, men det var sånt där irriterande regn när jag och Kathy gick dit. Det spöregnade inte, men det var vindigt och det regnade häftigt. Blä. Blev jätte blöt, och fick lov att ha tofs när jag jobbade.
Sedan gick jag och min mamma hem från jobbet, tog bara en halvtimme - älskar att bo nära stan <3
Åt pasta och bacon med tomat och har kollat på tv nu. MTV Music Awards <3
BTW, HAR ADDAT EN TILL LÅT I MIN MUSIKLISTA! :D Lyssna!
Skooolish.
Efter skolan ska jag och Kathy dra in till min mammas jobb, jag ska jobba till klockan 6 och Kathy ska försöka fixa jobb där också :) Svanströms på Sveavägen, really. Inge stort, men man får pengar <3
Bella Cullen, underbart.
Meet the Volturi.
Brothers and Sisters.
Mår tyvärr piss dåligt och jag kan knappt röra mig, min kropp är svagare än igår. Ska se om jag blir bättre tills imorgon, annars så är man hemma - igen. Jag avskyr att vara borta från skolan, men då får jag lov att börja ta igen på allt jag missat den senaste tiden.
Varma koppen Kantarell är god.
Cola i glasflaska - godast!
DRICK COLA PÅ GLASFLASKA!
Har ni märkt något roligt med 2012 trailern (svenska då)? Här kommer den amerikanska postern...
Ja, det är vi. Duh.
I svenska trailern säger dem: Vi blev varnade. Vi skulle ha lyssnat.
Vadå vi skulle ha lyssnat? Vi hade ändå dött! Det hjälper inte att lyssna, geesh. Svennar asså, dom borde sparka den som skrev det. Dom säger ju inte det i den amerikanska trailern.
By the way, lyssna på 2012 soundtracket. Det är underbart! <3
Har ni märkt att det är bara 15 dagar kvar till New Moon? 15!
Vampires are sometimes not real.
Tackar.
Jag har skrivit klart min novell nu till tävlingen! Den heter...
Sjukling - sucks!
Idag har jag bokstavligt talat inte gjort ett skit, bara legat i soffan och degat. Lillebrorsan Alex var ledig idag, så han satt och spelade spel medans jag kollade på. Det var då ganska skoj, förutom den konstanta huvudvärken.
Sitter nu i soffan med datorn i knät, och väntar på att mitt te ska bli klart. Ska kolla på 2 ½ men och mysa.
Jag är kär.
När vi bestämde oss för att gå hem så kände jag mig jätte svag, yr och jag mådde helt enkelt piss dåligt. Min mamma sa att jag inte kunde gå till skolan imorgon, vilket sög eftersom jag varit borta från måndagar i flera veckor pga. sjukdom, läkartider och tandläkare.
Men just nu ligger jag och myser i soffan, tittar på Knocked up och dricker te. Det är riktigt nice.
Oh crap.
Inatt var jag uppe och kollade på Scream Awards med brorsan. Hah, den grymmaste galan ever! Vilken galen publik.
I två dagar i sträck har jag spelat The Sims 3. Jag kände för att designa mina egna hus - så jag gjorde det! Jag har t.o.m gjort mitt egna drömhus/lägenhet. Helt underbart. Ska tvinga min pappa att bygga ett sådant när jag flyttar hemifrån. Min pappa bygger hus dagligen, så!
Ciao, people! Även fast jag mår dåligt så ska jag ut på stan med mamma och kolla efter en svart sammetsklänning till min Jane outfit.
